Att vara Sara

I aftonbladet kan man idag läsa om en kvinna som valt att göra abort och dessutom lägger ut det hela på youtube. Detta gör abortmotståndare galna och kvinnan bli mordhotad.

 Innan jag börjar min diskussion vill jag stycka upp historien litegrann. Det lät ju värre än det var med af:s rubrik ”Hon la ut sin egen abort på youtube”. Det var ingen kirurgisk abort, utan ett abortpiller som hon låter verka medan hon beskriver aborten. Dessutom måste jag kommentera mordhotet. Jättesmart av abortmotståndarna att mordhota en kvinna som har ett barn sedan tidigare, bara för att hon väljer att inte behålla barnet i hennes mage (om man nu kan kalla det för ett barn i så tidigt stadium?)

Nu till min egen reflektion kring abortets vara eller inte vara… Det är rätt enkelt. Ärligt talat skiter jag ganska ordentligt i vad folk väljer att göra. Jag litar på att personen ifråga vet vad den gör genom att antingen behålla eller inte behålla barnet. Och de kvinnor som själva inte har den rätten att bestämma hur de ska göra kan man ju inte klandra. De som inte väljer själv har väl helt enkelt inget annat val än att göra som befalls?

Det enda jag kan säga är väl att, i denna specifika kvinnas fall, är att det redan födda barnet har större rätt till sin mor än det ofödda fostret har rätt till att få födas. (Till saken hör att kvinnans läkare avrått henne från att föda fler barn, då det kan riskera hennes eget liv). Så abortmotståndarna ville hellre se två barn utan en levande mamma än ett barn med sin mamma kvar i livet.

Min ståndpunkt är alltså att ha tillit att den gravida kvinnan själv vet vad som är bäst för både sig själv och sitt ofödda barn. Så låt henne ha den rätten att avgöra det själv.