Att vara Sara

Jag vet, jag kan inte kalla mig för konstnär, men jag tror att alla som skapar något känner på samma sätt som jag nu tänker beskriva i små ”case” här nedan.

Case 1
Konstnären målar en tavla som denne är rätt stolt över och visar upp den till någon annan. den andra personen säger ”Den är rätt bra” eller ”Du är rätt duktig på att måla”.

Reaktion 1
Jaha, tack för den då. Finns det NÅGON större förolämpning är att vara rätt bra? Säg hellre ”fan vad ful tavla” eller ”Du är ju ingen Rembrandt precis”. Att höra att man är dålig kan man ta, precis som att höra att man är bra. För om man är något av dessa alternativ är man ändå på någon sida av medelvägen. Att vara rätt bra är som att vara ljummen, beige eller inte värd att bli ihågkommen för sin konst.

Case 2
Konstnären funderar på att sälja en tavla, men påpekar lite sarkastiskt att denne säkert bara lär få högst 5 spänn. Den som lyssnar säger då ”Men 5 kronor är ju också pengar”.

Reaktion 2
Jaha, tack för den då. Så min konst är inte värd mer än 5 spänn? Fan, tillockmed duken kostar ju mer! Ska jag gå back bara för att jag uppenbarligen suger på att måla? Säg istället ”Men sälj inte då om du tror du bara får så lite” eller ”Klart du får mer, allt handlar om rätt köpare”. Men det är väl för finkänsligt. Förstås.

Det här var bara två scenarier man får vara med om ifall man ger sig in i skaparrollen… Och båda lyckades jag vara med om på under två minuter… Tack för den då.