Att vara Sara

ALLMÄNT…
Namn: Sara
Piercingar: Nej
Tatueringar: Nope
Längd: 155 cm
Skostorlek: 37-38
Hårfärg: mörkblond med lite rött
Är du kär i någon: Jadå
Önskar du att du bodde någon annanstans: Nej, jag trivs här
Tänker du på självmord: Nej, det skulle inte gynna mig idag
Vilket shampoo använder du: Varvar h&s och lingonschampo från dollar
Vilken parfym använder du: När jag väl använder blir det sugar&spice
Vad är du rädd för: Getingar
Gillar du att tvätta: Javisst
Gillar du Berg-och-Dalbana: Har aldrig åkt

Sitter på jobbet (som vanligt) och lyssnar på musik (som vanligt). För en gångs skull fick jag för mig att lyssna på de gamla klassikerna… Det börjar smått spritta i kroppen på mig, mest troligt av att jag vill dansa loss -eller så har jag drabbats av magsjukan som min käre sambo plågats med ett antal dagar nu…

Blir ju inte så mycket dansande längre (eller dans och dans… vifta på kroppen i någorlunda takt till musiken är en bätte benämning)… Det kanske beror på att jag aldrig går ut längre, eller så har jag blivit lite blyg och hämmad nu när jag inte bor ensam och inte vill skrämma bort pojkvännen med mina spasmliknande moves

Jäkligt sjukt att man är på det viset… antingen måste man vara berusad -eller ensam- för att få mod nog att leka musikvideo framför spegeln efter man fyllt 20.. Innan det är man hämningslös och underbar.. Jag borde kanske öppna upp mig lite… visa den andra (mörka) sidan av Sara… Den som alla känner, men som jag inte erkänner

Eller så slår jag på typ Vivaldi… för det vill jag varken dansa eller hitta på egna texter till, det vill jag bara lyssna på…

För några år sedan läste jag på en tepåse (Ja visst låter det flummigt redan nu?) följande två rader:

”If you cannot see God in all,
You cannot see God at all”

Dessa ord har blivit något av ett rättesnöre för mig, och nu känner jag att jag har lite tid över att försöka förklara mig. Det handlar inte enligt mig om Gud som person, varesig du ser den kristna, en hinduisk eller en egenpåhittad gudom. För mig handlar det om det rena, opersonifierade, gudomlighet som omger oss alla.

Det kan kännas jobbigt att stiga upp en kall vintermorgon innan klockan ringt -men är det inte på något sätt lite magiskt ändå? Visst kan vi känna avsky mot vissa människor -men är inte människan opersonifierad en vacker och gudomlig varelse?

Det finns många fel i världen, men om vi bara försöker få fram det ljusa i det hela, för tro mig, det finns alltid något positivt med det som sker. Jag inbillar mig att världen skulle bli mer beboelig om fler tänkte på det sättet. I alla fall ibland. För ingen kan hela tiden bara fokusera på det bra… Men då undrar jag såklart, är det gudomliga bara bra? Det gudomliga för mig är allt som står över vår egna mänskliga bristfällighet. Både solen och månen står högt över oss, och varesig det rör sig om ljus eller mörker så kan vi inte be någon av dem att försvinna.

Fan, det här måste ha blivit luddigare än planerat… Jag tänkte ju förklara mig.

Kort sagt: Om du inte kan fascineras och bry dig om allt -mer eller mindre… Kan du verkligen uppskatta någonting helt ut?

Ja det är iofs klart man kan… men det livar upp vardagen att tacka hela universum för att ännu en dag få leta efter ett par matchande strumpor… Tror du mig inte? Testa själv

Regeringen vill avskaffa inkomstgarantin för konstnärerna. De ska alltså inte längre få driva runt och inte göra något -och ändå få pengar… Klart att konstnärerna blir sura för ett sådant beslut. Men hur påverkar detta oss vanliga dödliga i det långa loppet?

Inkomstgarantin innebär att de 157 konstnärer det rör sig om får ca 18 000 kronor per månad, om de inte tjänar egna pengar dvs. Om konstnären får ihop 260 000 på ett år, så blir pengarna inte utbetalda. Den yngsta konstnären med denna garanti är 52 år(!) och totalt är de 25 stycken som är mellan åldrarna 52-59.

Min spontana reaktion var att det verkar lite orättvist, det där med inkomstgaranti för konstnärer. Det handlar om gamlingar (säkert mest män dessutom) som redan har skaffat sig ett namn inom kulturvärlden. Jag har också gärna fått bidrag för att kunna utveckla min konstnärliga sida -men det kan jag ju glömma, för jag har inget namn i den världen. Jag kommer minsann få skaffa mig ett riktigt jobb (vilket jag iofs självklart vill) och ägna mig åt konsten vid sidan om. Och det tycker jag att alla andra också ska få göra.

Peder Kadhammar skriver på aftonbladet att ”Vi tackar med ett blygsamt stöd så att du åtminstone får gröt på bordet och kan fortsätta att skriva/måla/komponera.” Jag säger att 18 000 inte är så himla blygsamt -det blir en jäkla lyxig gröt. Jag skulle må som en kung om jag hade så mycket pengar per månad för att sitta och måla, skriva, rita eller spela… På något sätt känner jag att man inte uppmuntrar konstnärerna till att tjäna egna pengar…

Visserligen är det väl pengar som vi ändå inte kommer få se röken av. Den summan omvandlas till löneförhöjningar till regeringsgubbarna, eller så läggs de på något annat som inte behöver pengar… Jag skulle bli mycket positivt förvånad om äldrevården eller barnen fick pengarna. Om så händer kommer jag börja tro på framtiden för det här landet.

Ja jag vet, jag ser säkert inte hela bilden. Men jag ser tillräckligt för att skaffa mig en åsikt… Vill jättegärna höra Er åsikt

I den senaste väljarbarometern har Alliansen tappat från 41,6 procent till 39,4 procent. Moderaterna är de som tappat mest och går ner 1,9 procentenheter till 23,1 procent. Detta går att läsa om på Aftonbladet.se idag.

I och med denna sänkning stiger de rödgröna till 50,3 procent och tar ledningen.

Som lite kuriosa ligger Sd (Sverigedemokraterna) på 6 procent och Pp (Piratpartiet) på 2,2 procent. Övriga partier ligger sammanlagt på 2.1 procent.

Huvudregeln är att enbart de partier som i valet uppnår minst 4 procent av rösterna tilldelas riksdagsmandat. Undantag från spärregelen görs om ett parti i en viss valkrets uppnår minst 12 procent av rösterna. Detta parti är då med och delar på mandaten i den aktuella valkretsen (källa: riksdagen.se).

På grund av detta valår kommer jag mest troligt ha många politiska inlägg och åsikter. Jag tänkte dock mjukstarta med en liten recention av gårdagens partiledardebatt på tvåan…

Jag är en av dom många norrbottningar som rent logiskt tänker ”Jamen de rödgröna är ju på rätt sida om min filosofi”. Det har jag aldrig reflekterat mycket över, och alliansens positiva ideologier har intagits med försiktighet och skepticism, nästan som en medeltida kung som inte har sin provsmakare till hands vid det färgrika väldoftande bordet. Igår fick min svala politiska ådra en riktig smäll på käften. Det berodde inte särskilt mycket på VAD de olika partierna stod för, utan snarare på HUR de valde att reagera på de frågor som ställdes.

Alliansen överraskade mig starkt med sina sakliga och faktabaserade argumentationer, som gjorde att ens egna åsikter inte längre spelade någon roll utan att man istället väckte en respekt till deras mål.

De rödgröna däremot höll sina argumentationer på oroväckande barnligt sandlådenivå. ”Det ser ut såhär för att HANS parti fick så många röster”, ”Han säger att si och så, och det tycker vi är sååå keff!” Jag kunde inte förmå mig att sätta mig in i vad de egentligen tyckte, för jag väntade bara spänt på nästa pajkastning -som aldrig var särskilt långt borta.

Jag säger inte att det ena blocket är bättre än det andra rent politiskt eller ideologiskt. Däremot var alliansen betydligt mer förberedda på att vinna de oinsatta, de förvirrade och förstagångsröstarna. För erkänn människor: Om vi få välja mellan en ideologi eller en enad front, väljer de flesta det senare… Vem vill lägga sin framtid i händerna på någon som inte ens kan försvara sin egen åsikt?

Så mitt råd till de rödgröna: FOKUSERA på era mål, TRO på dem och LITA på att er kompetens väger mer än pajerna ni kastade igår! Jag vet att ni kan bättre

(Vill tillägga att jag själv inte känner mig enad med ett enda parti just för tillfället, jag kommer att ställa mig så objektiv som jag bara kan under dessa månader, och i sista sekunden lägger jag mitt bud (På hederligt tradera-vis, för att undvika påhopp, höjda insatser och skygglappar för det allra viktigaste)