Att vara Sara

Ja det är fan dags att börja oroa sig. 2012 närmar sig, vilket enligt många betyder jordens undergång.

Personligen tror jag att jorden knappast går under fysiskt -men jag har mina aningar om att det betyder en intellektuell, känslomässig, moralisk och ekonomisk undergång..

Bara idag kan man läsa på aftonbladet om en kvinna som nekats sjukpenning på grund av att hon inte for till arbetsförmedlingen samma dag som hennes ettåriga son dog, en annan kvinna som hittats död i badrummet och fick vänta 11 timmar på att en läkare skulle dödförklara henne och täcka över henne med en filt så hon kunde ligga kvar i badrummet tills dagen efter. Mellanstadieelever får lära sig engelska genom McDonalds-propaganda och allt är bara åt helvete fel!

idag har det kommit ut ett (1) jobb på platsbanken i hela norrbotten… som kinakock… så det lär man ju inte ha någon chans på… Ekonomin står stilla under nollstrecket i de flesta kommuner. Det gungar men sjunker inte (än så länge).

På affärerna i Jokkmokk kan du köpa alla möjliga tänkbara köttprodukter, från alla möjliga tänkbara länder -utom Sverige. Jag är inte kött-rasist, men jag vill veta vad jag äter och hur djuren dött… Jag tänkte köpa fläskfilé, fast det fanns bara från Danmark och Italien (vet inte hur deras processer ser ut), sen tänkte jag lyxa till med oxfilé, men den var från Uruguay (ingen aning här heller, men det är skrämmande nära USA och där behandlar de ju slaktdjur som de behandlade judar under Hitlers tid)… Det slutade med fryst svensk kyckling från frigående djur. Tack Sverige.

Är det så här det är meningen att det ska vara? Kommer det bli början på Ragnarök, Harmagedon eller något liknande? Om det är så, kommer jag inte bli förvånad, inte heller förkrossad. Hellre går jag under med värdighet än låter mig förfalla till den gråa lilla skugga som de rika, stora och bestämmande vill att jag ska bli… Och jag vägrar låta mina framtida barn leva i en värld där McDonalds finns med i undervisningen, där döda får ligga på toaletten tills nån har lust att ta hand om dom… Jag skiter i isbjörnarna, så länge det finns någonslags mänsklighet kvar att hoppas på…

För jag hoppas faktiskt fortfarande på en god och lycklig framtid för oss stackars dödliga -människor, djur och de som ingen riktogt vet vart man ska placera….

Ja julafton flöt på rättså smidigt… blev förmiddag hos familjen, julmat hos Ubbes föräldrar och ett kvällsbesök hos mina. Elvis åt för två hundar och jag såg till att inte överdriva matintaget Fick lite paket, alla var perfekta! underbart att få saker man faktiskt behöver och får användning för

Sedan avslutade vi dagen med att dricka en öl och se på Snövit (fick filmen och sju plyschdvärgar av Ubbe).. Jag blev tidigt trött och sov riktigt bra..

Idag blir det lunch hos mamma och pappa (ska bli gott, för jag är hungrig)

Sen blir det bara att planera inför nyårsmiddagen som jag bestämt mig för. Har en liiiten aning om vad jag vill bjuda på, men jag måste se till att jag lyckas laga det

 Blir ingen juldagsfest för mig… blir första juldagen på många år som jag tillbringar hemma i myskläder och morgonrock… En milstolpe i min mognadsprocess? Troligen

Trevlig helg hörrni, sköt om er!

Nu var julen här, med allt vad det nu innebär
Julmat, julklapp, julkalas.. Förlåt men jag är inte i extas
För alla de få slantar jag till marnaden skänkte var det bara en enda tanke jag tänkte
Tänk ifall vi ändå gjorde något bra för alla pengar vi slösar på en enda dag
Det finns människor som lider, som inte har råd eller någon att fira dessa fina högtider
Skänk en liten tanke till dom. Kanske du liksom jag då börjar tänka om?
Klappar slängs på hög och tomten är nog full -Och Jesus? Ja han dog ju för vår skull…
Var inte det i onödan säg? För till honom kommer nog många ej
Inte som vi lever nu. Ska vi inte ändra oss, jag och du?
Nu kanske jag verkar både sur och tråkig -Och min mening är faktiskt inte att vara bråkig
Jag vill bara få det sagt att jag vill sova gott inatt
Utan ett samvete som svider för att jag sket i alla människor som lider
Och julens slantar som blev över skänker jag till de som behöver

Det är mitt löfte för i år (jag ska hålla det så gott det går)
Här slutar nu mitt rim, det blev kanske inte bra men det var kul -Så åt er alla:

En riktigt God Jul!

Snart är det jul, och folk är som tokiga… Var på affären för att köpa presentpapper… Tog låååång tid :S Har absolut noll julkänslor, och när jag pratar om julen i år känns det som att prata om pingst… Inget man firar, inget man vet varför man firar, men man är ledig och kan göra ingenting i någon dag….

Har dock blivit en rekordbillig jul för min del. skönt!

Nej tacka vet jag nyår. det kommer vara skönare… Bara sitta hemma, dricka pommac och börja ett nytt år och nästan ett nytt liv… Tar snart examen, så jag vill klippa mig, färga mig och skaffa nya glasögon -som en start på mitt nya skolfria liv… Låter bra? klart det gör

Tidigt i bloggen skrev jag ett inlägg ang feminism och jämnställdhet. Nu måste jag ta upp det igen.

Det är så himla mycket tjat runt om i landet om hur synd det är om oss stackars nedtryckta kvinnor. Och nu raggar Schyman röster till Fi genom att lova alla feminister bättre sex! Ja det låter bra… Skit i jobb och kvinnovåld -Om vi får bättre sex är det ju fan värt det, eller hur? (Hur tänker ni kvinnor, och män för alldel, i Fi?)

Sen kunde man rösta på aftonbladet ifall man tyckte att man lede i ett jämnställt förhållande. Ja det gör jag.

Det betyder inte att vi diskar lika många tallrikar, byter lika många däck eller andra helt befängda idéer som åtminstone bildas i mitt huvud då jag hör ordet ”jämnställdhet”. Vi delar lika genom att se vem som passar bäst för uppgiften. Antar jag… Jag är då nöjd Det viktigaste för vår jämnställdhet är att vi respekterar varandra lika mycket, vi samarbetar genom att arbeta med det som vi kan bäst

Och Fi -kunde ni inte lova något bättre i utbyte mot min röst? Herre gud, Ett par jeans som sitter snyggt och som ändå inte är för långa hade varit ett smartare drag…. (Frågan är om inte det där med bättre sexliv kommer förlöjliga feminismen ännu mer än tidigare?)

Oftast är Elvis den busigaste hunden på jorden, men ibland är han både lugn och lite mys-sjuk. Då lägger vi oss på sängen en liten stund. Han ligger med huvudet på min arm, så nära mig att han tar upp hela mitt hjärta. Han suckar tungt och vänder upp nosen så att han täcker hela mitt ansikte. Jag vet att han hatar då jag andas på honom, så jag ligger blixt stilla och chippar efter andan, vågar nästan inte andas, vågar nästan ingenting. Vågar inte röra på benen som värker av att jag spänner dem för att förhindra att de rör på sig. Vågar inte svälja. Är livrädd att käkens och strupens ofrivilliga rörelse ska störa min älskade hund som nu verkar ha somnat. I det här ögonblicket inser jag att han inte bara är min hund och jag hans matte. Jag skrev under ett adoptionspapper den dagen jag köpte honom. Jag blev hans nya mamma och måste tillsammans med Ubbe alltid vara hans beskyddare från alla världens farligheter. Han är min lilla valp, och jag önskar att jag aldrig behöver resa mig upp från honom…

Det är morgon och jag fryser, vill inte stiga upp. Men Elvis vill ut och då måste även jag ut. Jag brukar gå och lägga mig ett tag efter det, men inte nu. Jg passar på att duscha och njuta av tystnaden. Fast helt tyst är det inte. Jag kan höra min drömprins andas inne i sovrummet. Han sover ännu, drömmer kanske. Jag lyssnar på hans andetag som blandas med Elvis som även han har somnat. Dricker kopp på kopp av teet som jag fick av hjärtat igår. Det är gudomligt gott, perfekt styrka, lagomt jordig smak. Jag älskar verkligen det här livet!

Snart är det vintersolstånd, då är det som allra mörkast. Det börjar mörkna redan, och klockan är 12 på dagen. Lagomt kallt, lagomt med snö, julen är snart här…

Ibland vill jag stoppa tiden, och bara njuta av stillheten. Men kanske hade inte de här stunderna varit så värdefulla längre då? För de är värdefulla för mig. Jag är så tacksam att just jag får uppleva dem. Någon där uppe måste älska mig.

Ha en bra dag, Du som läser detta. Hoppas du också har något att vara tacksam över

Idag har jag haft en underbart slö och slappig dag tillsammans med Elvis

Det måste vara en gåva från högre makter att få sitta med ofixat hår, linne, långkallingar och morgonrock i princip hela dagen, medan man väntar på sitt hjärta som snart är hemma

-Och idag fick jag höra att jag såg smal ut, och frågan om jag har gått ner i vikt Det gjorde verkligen min dag, att någon annan än Ubbe märker en förändring på mig… Eller åtminstone att någon annan än han gör mig pepp på att fortsätta (han kan ju säga att jag blivit smal bara för att göra mig glad, så man vill ju få bekräftelse av andra också)

Vad kul att det finns intresserade av boken! tyvärr har jag den ännu inte i8 min hand, så ni får nog vänta någon dag extra

Idag har jag snyggat till hemma igen. Moppat, torkat och klätt julgranen… Trodde någonstans att julkänslorna skulle dyka upp efter vägen, men tyvärr var den enda känslan jag fick ångest över att jag inte han göra tårtan innan jobbet. Det betyder att kvällen kommer handla om tårtmakande, och säkert ännu mer småplockande… Allt måste ju vara perfekt då min lilla älskling fyller år

Tror att jag skulle kunna passa bra som hemmafru… Ingen sån där hemmafru som typ Anna Anka, eller en sån där som inte har något liv förutom framför spisen…. Någonstans mittemellan… En hemmafru som fixar det perfekt med både hem och socialt liv… Jag skulle klä mig fint och ha frisörtid en gång i månaden, och så skulle jag baka, laga mat, städa, sy och dricka te med mina väninnor

Fast å andra sidan…. Det skulle inte sitta helt fel med ett jobb… Jag kan nog klara av båda världarna… Det är jag nästan säker på idag Så varför får jag inte chansen???

(Sätter mig ner och skriver ett klagobrev till Tomten, Gud och Ullared… hoppas det kommer fram) ((För er som inte lyckas följa mina tankar: Ullared verkar vara typ tomtens och Guds kärleksbarn i hemmafruars ögon))

Nu börjar jag fatta varför folk irriterar sig på spam (något jag själv inte haft någon större erfarenhet av…) Bara idag (mellan ca 14.00 och 15.15) har jag fått över 20 spam… Börjar lessna…

Igår kom jag över den absolut bästa boken som jag någonsin har läst! Det är ingen deckare, ingen roman, inte ens en sagobok. Nej detta är äkta vara.

Boken heter Changing for good och är skriven av James Prochaska, John norcross samt Carlo DiClemente (samtliga är PH.D.) Den handlar om de 6 steg som man går igenom i förändringen av ett beteende, vare sig du tänkt sluta röka, gå ner i vikt eller ta dig ur ett missbruk. Enligt dessa män är stegen desamma och processen likadan. Jag har bläddrat i den och för varje stycke jag har läst har jag utropat ”Men det här är ju så rätt!”.

Om det finns någon som är intresserad kommer jag att under de närmaste dagarna beskriva boken och stegen närmare.