Att vara Sara

Jag brukar ytterst sällan göra reklam för olika webbshoppar, och annat som folk gör reklam för (helt utan att de får några pengar för besväret).

Men nu måste jag bara få chansen att lovorda en så härlig och underbar butik! Korsetten.se! Snabb leverans, snygga underkläder, fina kläder, roliga maskeradkläder, inte särskilt dyrt Kan man begära mer?

Jag beställde en korsett därifrån i tisdags och fick igår ett sms från posten att det bara är och hämta den. knappt två dagar behövde jag vänta (med tanke på att jag beställde på kvällen). Jag har tyvärr inte hämtat ut den ännu, men ska snart springa dit så jag får prova den

(och nej, jag får inte heller betalt för att lovorda någon butik, därför får ni säkert vänta ett litet tag innan nästa reklam)

Vill bara varna alla. Idag är jag trött, jag planerar att vara trött resten av dagen. Det innebär att min hjärna inte hänger med, och att min inspiration är som  bortblåst.

Lokala åskmoln kan förekomma. Mina rekomendationer är att du är snäll idag! (gäller alla som träffar mig under dagen)

Imorgon planerar jag att vara pigg, glad och redo för någon typ av halloween-firande. Kom gärna med förslag!

Var fjärde svensk kysser sin granne, var tionde börjar dejta. Endast tre procent flyttar ihop.

Jag tillhör alltså denna 3procentare. För jag är sambo med min föredetta granne. Det gick ju iofs rätt fort för oss… och det var ju mer en slump…

-Åtminstone är jag nöjd med hur det utvecklade sig ;) Tyckte dock att statistiken var lite småkul

Varför tog jag åt mig av en sån liten obetydlig mening? Den var nog allt annat än dömande -eller?

Jag fick ett litet meddelande från en gammal klasskompis på msn nyss. Vi utbytte artighetsfraser, och jag nämnde att jag snart var klar med skolan. Hon skulle hämta lite attiraljer inför Halloween. I min smått skämtsamma självinsikt sa jag att ”jag ska nog inte ut i helgen. har inte varit ut sedan vintermarknaden – Har blivit en torris ”

Jag vet inte vad jag hade väntat mig för svar, men jag tror inte att det var ”Jag märker det”. På vilket sätt märker man att jag blivit en torris? Har jag blivit det alls? Varför i såna fall?

Min egna teori är den att man lätt anses som en torris, tråkmåns eller vad man nu mer kan kalla såna som mig, om man ägnat i princip hela ens liv till studierna. Jag har inte varit fri från skolan sedan första dagen i första klass. Jag var 6 år när jag började (fyllde 7 någon månad senare dock). Nu är jag 23 år och är tio veckor ifrån att ha en fullgod utbildning inom ett område jag anser vara intressant.

En annan teori är att jag är en torris just för att jag inte varit ut på krogen på snart ett år. Men eftersom jag är över 20 år kan jag faktiskt gå på systemet, köpa mig en flaska vitt och umgås med dom som ligger mig närmast om hjärtat, utan att betala inträde för att lyssna på skitmusik (har spotify, så vill jag lyssna på skitmusik kan jag göra det alldeles gratis).

Jag har många bekanta som slutade skolan i samband med (eller innan) studenten. De påpekar gärna för mig hur tungt och tråkigt det är att plugga. Vad ska man svara på något sådant? Jag älskar ju att plugga!

Nå, åter till ämnet… Kan någon vara snäll och svara mig: Är jag verkligen en torris? Och i såna fall, hur i hela världen märker ni det???

Inser hur tråkigt det är att stiga upp ensam. Man har ingen att prata med, man måste smyga så ingen annan vaknar… Ingen idé att äta frukost, eftersom jag hatar att äta ensam.

Men vad har man för val? Jag har seminarier hela dagen, så jag måste upp och hinna vakna och förbereda mig lite inför dagen. Dagens klädsel blev: svarta jeans, ny blå topp, brun kofta. Simpelt och snyggt. Med facit i hand kunde jag ha sovit en timme längre…

Eller post… Det blir mer reklam faktiskt…

Dagens summering av posten är följande:
två kuvert (varav det ena är min lön, och den visste jag ju redan om)
Reklam i form av Svepet, konsum, jysk, coop bygg, suomi soffa, dollar store, ica samt ellos.

Egentligen borde man smälla upp en skylt som säger ”snälla, ingen jävla skitreklam -om det inte är supererbjudanden!”, men då är risken att brevlådan förblir tom och eländig…

Det är nu hög tid att sätta igång med julförberedelserna, i alla fall om man gör som jag det här året: använder sin kreativa sida

Med rådande världsekonomi känns det inte alltför aktuellt att slänga pengar på dyra och fullständigt onödiga julklappar till både nära, kära och långväga bekantskaper. Av denna anledning har jag bestämt mig för att inrikta mig på de allra närmaste, och ge dem kreativa, mestadels självpysslade klappar i år.

Detta uppmanar jag alla som läser min blogg att också göra! Här nedan följer en lista med artgument för detta:

- Billigare än att köpa färdigfixat
- Behöver nödvändigtvis inte ta extremt mycket tid
- Det är ju alltid roligare att få något som det finns en tanke bakom
- Var kreativ och smart! Jag menar inte att du ska göra en kristallkrona av gamla tomglas och tandtråd (även om det hade varit coolt). Baka, måla, använd dig av den fantasi man hade som barn!
- Vissa kreativa saker behöver du bara förbereda (köp lite pärlor och snören, så har du gjort ett eget smyckestillverkningsset)

Det finns säkert mer positiva grejer med att inte ryckas med i akut-shoppingen. Och ju tidigare du sätter igång, desto mer kan du ägna dig och julefriden senare

Vilka är med?!

Igårkväll var jag trött. Det kan bero på att jag vaknade innan kl 6 och höll igång rätt bra igår. Eller så berodde det bara på min tid framför spisen.

Det hann bli en kaka med choklad och banan, en Janssons frestelse samt en pizza. Låter visserligen inte som så mycket, men för någon som är ovan att stå vid spisen så länge är det rätt häftigt

Kakan blev ganska god, och pizzan med. Det jag var mest nöjd med av allt var min första janssons genom tiderna (jag har ju ätit ett gäng, men aldrig gjort en själv). den blev ganska krämig (eftersom jag överdoserade grädden antar jag)

Jag måste börja laga mat oftare!

”Det är så svårt att sticka ut, jag är varken snygg eller ful
Jag har ingen dialekt som är märklig eller kul
Är inte adopterad flykting med intressant färg
Är varken indier eller rödhårig, lång lesbisk dvärg
Har ingen spännande sjukdom som anorexi
Är varken transa eller bi, hur trist kan d bli
Har inte bitit min svåger på spy bar och tatt droger
Jag har allting emot mig från början”

Ja du, Järvheden, jag kunde inte ha sagt det bättre själv

Idag har jag tänkt på hur ”normal” jag är. Jag skulle kunna avbildas i ett lexikon under rubriken ”lagom”. Inte för att det gör mig något -tvärt om! Ärligt talat trivs jag oerhört bra med mitt klassiska Svensson-liv.

Jag är brunett (färgad, men ändå), är inte så utstickande eller slängd i käften, jag klarade grundskola och gymnasium med goda betyg vilket ledde in mig på en 7 terminer lång utbildning. Jag bor nära mina föräldrar (närmare kommer man nog inte), har en bra relation till både dom och mina svärföräldrar, bor tillsammans med en fin, hel och ren kille som är social och snäll. Vi har en hund som vi skämmer bort och låter den sova i vår säng. Jag är inte längre så insatt politiskt, jag önskar ibland att jag var det så då slår jag på nyheterna och låtsas hänga med.

När jag var yngre (och dum) skulle jag mest troligt dö om någon sa till mig att jag skulle bo kvar i Jokkmokk vid 23 års ålder, att jag nästan aldrig umgås med mina vänner (kanske på grund av tid, kanske har jag vuxit ifrån dem?) och att jag fortfarande inte skulle ha blivit varken rockstjärna, skådespelare eller rikemansfru. Idag är jag glad att det inte blev något av dom drömmarna.

Om 10 år till är jag 33 år. Det måste vara en härlig tid. För då kommer jag ha barn, hus och fast anställning på något inom socionomyrket… Kommer kännas skönt med jobb (spelar fan ingen roll vad för jobb, bara det ger mig pengar)

-När jag skrev det här inser jag att det jag hoppas ska hända inom 10 år inte nödvändigtvis händer… Alltså kommer ett blogginlägg 2019 handla om ”när jag var yngre (och dum) skulle jag mest troligt dö om någon sa till mig att jag inte skulle ha ett 9-5jobb, att jag var infertil och bodde i en etta i nån förort någonstans”

Jag ska sluta tänka. Det är så vi lagom-folk gör då det blir för mycket

Jag börjar märka lite smått hur Jokkmokk sakta faller in i en slags vintervila. Det börjar med att man slipper stå i kö i affären, människorna börjar bli trötta och griniga… Vissa börjar blekna och andra klär på sig som om de ska fotvandra till nordpolen fram och åter…

Jag själv faller också in i en slags vintermentalitet, jag börjar förbereda årets julklappar allt tidigare för varje år som går, jag känner mig som en levande död när jag vaknar innan kockan slagit 6, men kan likförbannat inte lägga mig och somna om. För hur trött jag än känner mig så älskar jag vintermornarna, mörka, kalla och snöiga.

(Det påminner mig om att jag måste köpa en adventsljusstake snart! Har4 aldrig ägt en, men nu är jag vuxen och måste ha sånt)

Nu blir det ut med Elvis en liten sväng innan det är dags för skola… Det ska bli skönt med C-uppsats, så man får vrida dygnet så det passar ens inspirationsklocka